Historia

Väderöarnas lotsutkik – en kortfattad historik. På Väderöarna har funnits lotsar sedan åtminstone 1600-talet. Anledningen till att man bosatte sig på Väderöarna, som låg isolerat och var omöjligt att vara självförsörjande på, var det stora antalet förlisningar som förekom. Att ”ta vrak” var en lönande sysselsättning och man kunde hjälpa nödställda samt ledsaga fartyg.

1754 inrättade myndigheterna en lotsplats och två av flottan indelta båtsmän som bodde på ön utnämndes till lotsar. Lotsutkik har troligen funnits på Väderöarna i någon form sedan 1700-talet. 1854 begärde lotsdirektören att det skulle byggas ny utkik och den blev klar samma år. 1899 byggde man återigen ny utkik, den nuvarande. Den gamla flyttades några meter och användes som förråd. Det hade diskuterats om den nya utkiken skulle placeras på Sollidsberget norr om bebyggelsen istället för på Ramnöberget, då sikten är helt fri där. Men förslaget förkastades då vägen dit är lång och oländig.

1930 började man istället bygga torn på utkiken för att kunna få bättre sikt. För att forsla upp byggnadsmaterialet till tornet byggde man en temporär linbana som drevs av en råoljemotor. Tornet består av betongben med ett litet hus av trä på toppen. Upp i tornet kommer man via en brant trappa som är ihopbyggd med utkikshuset. Efter att lotsplatsen lades ner årsskiftet 1966-67 har utkiken använts av försvaret som radarstation fram till 2006. Eftersom den då inte fyllde någon funktion militärt och börjat förfalla, beslöt fortifikationsverket att riva byggnaden för att slippa renoverings- och underhållskostnader. Den ideella föreningen ”Väderöarnas lotsutkik” bildades då för att få överta utkiken och restaurera den.

Väderöarnas lotsutkik är ett unikt minnesmärke över lots- och sjöfartsepoken på Väderöarna och är en viktig del av kulturarvet i Sverige. Utkiken ingår i ett sammanhängande band av byggnader som uppförts på kustens yttersta och tidigare bemannade utposter, som under hundratals år spelat så stor roll för fiske och sjöfart i Skagerrak. Länken består från söder till norr av Vinga med fyr och båk, Pater Noster med fyr, Måseskär med fyr och sjömärke, Hållö med fyr, Väderöarna med lotsutkik samt Ursholmens och Nordkosters fyrbyggnader. En rivning av dessa kulturhistoriska byggnader och monument skulle definitivt och oåterkalleligt förändra kusten och göra det betydligt svårare att se och förklara Sveriges och Bohusläns historia. Det är lätt att tro att de här byggnaderna tillhör en svunnen tid och att deras fortsatta bevarande enbart skulle motiveras av sjösäkerhetsskäl – ”Det kan jämföras att med riva Egyptens pyramider för att det är ett omodernt sätt att begrava människor”. Idag är det antagligen fler än någonsin som använder lotsutkiken på Väderöarna för att orientera sig i landskapet och få relation till sin omgivning. Det är den byggnad som syns från flest platser i hela Tanums kommun, från Koster i norr och Smögen i söder och en självklar orienteringspunkt för vandraren, seglaren eller de som bestiger berg mil från kusten. För de lokala sjömännen, fiskarna, öns hyresgäster och företagare, spelar utkiken om möjligt en ännu viktigare roll.

Det handlar om Väderöarnas ande och själ och en klok upprustning och användning av utkiken skulle höja kvaliteten och möjligheterna på platsen.

Fjällbacka 2006-04-13, Karl-Allan Nordblom & Anders Schönbeck

Geografens testamente - eller Den Stora Sverigeresan - titta in vid ca. 16 minuter
Sjöfarande pilgrimer och spår på Väderöarna, Pilgrim i väst publicerad 28 maj 2016.
Väderöarna - hemliga svenska rum publicerad 14 maj 2012
Film från Västsverige (Upplev Västsverige)